Mölndalsoraklet Lars Gahrn vet allt om Mölndals och Gunnebos historia. På sin blogg på Mölndals Stadsmuseum delar han denna veckan med sig av historien om den sydamerikanske frihetskämpen Fransisco de Miranda, som besökte Gunnebo och sades ha ett förhållande med fru Christina Hall.

Läs mer på Lars Gahrns blogg. 

En eftermiddag i februari begav jag mig tillsammans med några kollegor från Gunnebo Slott och Trädgårdar för att se hur långt klaverbyggaren Per-Anders Terning hade kommit med tillverkningen av ett klavikord. Vi begav oss till Per-Anders snickeriverkstad vid Nääs i Floda och förväntansfulla fick vi se denna skönhet! 
 
 
Ett klavikord är ett instrument som var typiskt under slutet av 1700-talet. Speltekniskt liknar det en orgel och det användes ofta som övningsinstrument för organister. Utseendemässigt liknar det möjligen ett serveringsbord/taffel.  

Pehr Lindholm räknas som den främste klavikordbyggaren i Sverige. Han var verksam i slutet av 1700-talet och ett par år in på 1800-talet och förfinade instrumentet såväl tekniskt som musikaliskt. Lindholms klavikord gavs en rikare klang och framför allt var de lättare att hålla välstämda trots temperaturväxlingar. Den modell som ska stå på Gunnebo slott är från omkring 1807 och är av en modell som mycket väl kunde ha trakterats av den musikälskande Christina Hall.
 
Gunnebo kammarmusikhelg 2012 kommer att gå av stapeln den 1-3 juni och under fredagen kommer klavikordet att invigas. Gitarrduon TheGothenburgCombo, bestående av Thomas Hansy och David Hansson, är konstnärliga ledare för kammarmusikhelgen på Gunnebo. Övriga medverkande är Ulrika Davidsson, Martin Bagge, Andreas Edlund, Joel Speerstra och Mölndals Kulturskola.

Då och då dyker det upp originalmöbler från Gunnebo på auktioner. Senast det hände var på Bukowskis vårauktion då ett antal stolar såldes. Gunnebo hade personal på plats som ropade hem stolarna till sitt rätta hem igen!

Gunnebos arkitekt Carl Wilhelm Carlberg, ritade så gott som allting för egendomen, inte bara byggnaderna och trädgårdarna utan även den fasta inredningen och så gott som alla möbler. I synnerhet stolarna är mycket karakteristiska för Gunnebo och finns i ett stort antal olika modeller för de olika rummen. Samtliga originalmöbler skingrades på en stor auktion år 1828 som en följd av den Hallska konkursen, som hade ägt rum tjugo år tidigare.

Gunnebo Slott och Trädgårdar och dess ägare Mölndals stad är starkt angelägna om att återmöblera Gunnebos interiörer med hjälp av originalmöbler och andra föremål med anknytning till familjen Hall eller arkitekt Carlberg. För att komplettera rummens möblering finns sedan 1950-talet, en rad kopior samt depositioner från Göteborgs stadsmuseum och Röhsska museet i slottet, men så fort det dyker upp originalmöbler byts dock kopiorna ut!

Den 15 juni sålde Bukowskis auktioner fem stolar som en gång stått i matsalen och fyra stolar för ett av gästrummen på Gunnebo. Birgitta Martinius från Mölndals stadsmuseum samt Johanna Lindén och Monica Perman från Gunnebo Slott och Trädgårdar tog plats på Bukowskis Göteborgs filial och deltog i budgivningen. Det var en lång och nervös väntan innan auktionsförrättaren äntligen var framme vid de två Gunnebo-objekten. Budgivningen startade under utrop och böljade fram och tillbaka en handfull gånger. Någon bjöd emot, men representanterna från Gunnebo och Mölndal gav sig inte. De nio stolarna ropades in för 96 000 kr. Köpet bekostas med medel från en fond som upprättats med bidrag från Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser.

Stolarna ägs nu av Mölndals stad och kommer under kommande vecka kommer att placeras i sin ursprungliga miljö i slottet.

Så har det äntligen blivit verklighet, Gunnebo slott har fått en ny hemsida! Vad tycks?!

Vi har fyra grader plus och lätt duggregn här i dag, vilket tar hårt på den stränga vinterns snöhögar. Känns lite tidigt att välkomna våren, men tanken slår mig angenämt och bestämt. I väntan på vårbruk i trädgårdarna och exteriör byggnadsvård pågår spännande forskning inuti det lilla träslottet. En liten projektgrupp bearbetar just nu ett stort fynd av kinesiskt 1700-talsporslin, som återfanns på Gunnebo vid en arkeologisk undersökning 1995. Fyndet uppgår till cirka 5600 skärvor, motsvarande 18,5 kg. Arbetet består nu av att sortera upp materialet för att hitta olika dekorer och kärlformer med mera, för vidare analys och dokumentation. Uppgiften genomförs med hjälp av studenter från Göteborgs universitet, som läser ett mastersprogram på institutionen för historiska studier. Just nu pågår ett intensivt och tålamodskrävande pusslande med de kinesiska skärvorna. Resultatet kommer förhoppningsvis att ge oss en klarare bild av det porslin Gunnebos beryktade ägare använde under 1700-talet.

Ta väl hand om er,
Stefan Karlberg

Pussel med 5600 porslinsskärvor. Projektledaren Göte Nilsson Schönborg med studenterna Jessica och Anna.

Med detta inlägg avslutas bloggrapporteringen från utgrävningen vid orangeriängen. För denna gång, skall tilläggas. För även om mycket nu har klarlagts avseende orangeriet har, i sanning många nya frågor skapats under resans gång.

Från Gunnebo riktas härmed ett stort tack till utgrävningsledare Göte Nilsson-Schönborg och Anna Sörman-Johansson med kurskamrater som utöver en utomordentlig arkeologisk insatts också levererat information till detta forum.

Stefan Karlberg

Hej!

Nu har vi avslutat själva grävandet på orangeriängen och påbörjat sortering och tvättning av fynden. Ett projekt i sig var att rengöra de tusentals glasskärvor som vi har hittat; ett spännande arbete där vi har utvecklat nya "tvättmetoder". När vi går igenom fyndmaterialet öppnar sig nya möjligheter att analysera föremålen utifrån olika frågeställningar: kan glasskärvorna exempelvis ge inblick i dåtidens glashantverk? Just denna fråga diskuteras just nu med externa experter inom området. Vi har vidare påträffat flera skärvor av kakelugnar med glasyrspår som visar på

Tvättning och sortering av glasfynd.

Nu återstår för oss att sammanfatta utgrävningen i en slutrapport, där vi som har deltagit i projektet kommer att bidra med mindre artiklar som behandlar grävningen, fynden och Gunnebos egendom i ett vidare kulturhistorisk perspektiv. Rapporten förväntas vara under arbete fram till hösten varefter vi lovar att återkomma med mer information.

Trevlig sommar!

Önskar utgrävarna genom Göte och Anna

Det rapporteras om stora genombrott från utgrävarna vill jag lova…

Stefan Karlberg

Hej!

Vi fortsätter att rensa fram murar. Nu med höjd intensitet och god hjälp av Gunnebos arbetslag. I rasmassorna hittar vi mer kinesiskt porslin och fönsterglas, spikar och även några blyspröjsar till gamla fönsterrutor. En kritpipa som påträffades häromdagen stärker vår uppfattning om att vi nu är tillbaka i 1700-talet!

Det verkligt stora fyndet är annars ett litet kopparmynt som grävdes fram fram i orangerigrunden. Myntet är en svensk 1/4-skilling från 1803 med Gustav IV Adolfs namnskiffer. Detta skiljemynt hade i sin samtid en låg valör, men är för oss i arkeologiska sammanhang mycket värdefullt för datering. Myntet hittades i ett område där vi tidigare funnit fynd från 1700-och tidigt 1800-tal. Även om mynt vid denna tid var i omlopp under längre tider har det otvivelaktigt hamnat i jorden under familjen Halls tid på Gunnebo.

Hälsningar,
Göte och Anna

Myntfynd från utgrävningen av Gunnebos orangeri.

Här följer andra delen av utgrävarnas rapportering från den spännande arkeologiska jakten på Gunnebos gamla orangeri.

Stefan Karlberg

Hej igen!

Grävningen fortsätter i det soliga sommarvädret. Vad har hänt sen senast vi hörde av oss? Efter provschaktningar på olika ställen på orangeriängen kunde vi konstatera att man förmodligen i gammal tid har anlagt ett lager med ganska stora stenar som en stabiliserande nivå. Stenpackningen stäcker sig förmodligen över stora delar av den terrassen där orangeriet tidigare låg. Detta var en viktig uppgift för den visar hur mycket man bemödade sig om att göra kraftiga och beständiga anläggningar i parkområdet.

Orangeriets ursprungliga grundläggning friläggs.

Idag har vi fått grävhjälp av Gunnebos arbetslag, så nu skottar vi och fingräver vi för fullt, medan grävmaskinen tar bort de fyndlösa jordmassorna. Idag har vi fortsatt att borsta fram 1700-talsmurverk, funnit bitar av 1700-talets fönsterglas och hittat små skärvor av kinesiskt porslin. Porslinet är långväga importvaror som brukades vid måltider och tedrickande i sällskapslivet på Gunnebo. Det är fascinerande att hålla i en kinesisk porslinsskärva och tänka på de farofyllda seglatserna och de äventyrliga strapatser som gjorde att dessa exotiska hushållsföremål kom till Sverige. Vi hittar också byggnadsdetaljer så som handsmidda spikar, andra järndetaljer och fragment av koppartaket som låg på orangeriet.

Fynd! Kinesiska porslinsskärvor.

Hälsningar,
Göte och Anna

Ja, nu grävs det på Gunnebo igen. Här nedan beskriver utgrävarna med egna ord den första tidens vedermödor vid orangeriängen.

Stefan Karlberg

Hej!

Nu har vi kommit igång med den arkeologiska utgrävningen av platsen för det gamla orangeriet på Gunnebo. Vi som gräver kommer från Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet och vi har alla våra specialområden och befinner oss på olika stadier i arkeologiutbildningen. Grävledare är Göte Nilsson Schönborg som specialiserat sig på 1600/1700-talets arkeologi och allmän kulturhistoria.

De första dagarna på en arkeologisk utgrävning börjar man med att avgränsa undersökningsområdet, därefter avlägsnar man gräs, torv och matjordslager. Detta sker med grävmaskin och handskottning. Dessa dagar kan vara fysiskt ansträngande, men i detta intressanta inledningsskede får man också koll på området. Detta moment kallas för avbaning. Vid avbaningen framträder eventuella anläggningar och kulturlager - med anläggningar menar vi byggnadskonstruktioner, murrester med mera. Kulturlager kallas de jordlager som innehåller spår av mänsklig aktivitet.

Det är vi som gräver fram resterna av Gunnebos orangeri!

Vårt uppdrag är att spåra rester av Gunnebos orangeri, som uppfördes på 1780-talet. Orangeriet som i sin samtid ansågs vara ett av landets påkostade och ritades av dåtidens stadsarkitekt i Göteborg; Carl Wilhelm Carlberg och utsmyckades med en slottsliknande fasad. Byggnaden, som hade en L-formad plan, var utrustad med såväl sällskapslokaler som ett drivhus för exotiska växter. Orangeriet finns avbildat på samtida målningar och finns beskrivet i litteratur från tiden och förstördes vid en brand 1829. Vad vi inte känner till, trots de detaljerade ritningar som finns över byggnaden, är inredningsdetaljer och byggnadens exakta läge i parken. Vid en arkeologisk undersökning utgår man i första hand efter de lämningar man hittar i marken. Resultaten från undersökningarna jämförs senare med det samtida skriftliga källmaterial som finns att tillgå, i form av reseberättelser, ritningar mm.

Vi har nu haft några intressanta, intensiva dagar med ömsom regn och ömsom sol, och för varje dag har det påträffats nya intressanta lämningar. Eftersom området har varit utnyttjat under långa tider, finner vi rester av såväl 1700-talet som 1800-talet. Platsens kontinuitet ända fram till vår moderna tid avslöjas av diverse recenta fynd i form av kapsyler, ölburksringar mm. Så spannet är ganska stort mellan kraftiga grundmurar från 1700-talet, kinesiskt blåvitt porslin, 1800-talskeramik och moderna "sopor".

Under de fortsatta undersökningarna kommer vi fortsätta att söka efter murverk och lösfynd som daterar anläggningarna, men också efter speciella fynd som växtdelar och fröer som kan ge en bild av växthusets gamla flora. Ett intressant fynd har varit förekomsten av tegelkonstruktioner, som i nuläget tolkas som uppvärmningsanordningar med rökkanaler. Eftersom dessa är delvis nedrivna, måste vi också söka efter jämförelsematerial för att ytterligare diskutera ålder, funktion mm.   Vi kommer fortsättningsvis att rapportera om arbetets fortskridande, samt återkomma med bilder på spännande fynd!

Hälsningar,
Göte och Anna.

Vi har just avslutat en arkeologisk förundersökning vid platsen för det under tidigt 1800-tal förfallna och nedbrunna orangeriet. Cirka 40 centimeter lager av gräs och jord har försiktigt avlägsnat på utvalda partier för att finna spår efter det som en gång betraktades som Gunnebos vackraste byggnad.

Orangeriet var dock inte bara en byggnad rest för ögonfröjd. För trädgårdsmästaren var husets existens av största betydelse då det gällde hantering och förvaring av stilträdgårdens exotiska växter under vintern. Orangeriet innehöll också elegant inredda sällskapsrum för mindre sammankomster och kontemplation. Under sommarsäsongen nyttjades också byggnadens växthusdel som festlokal för familjen Hall med inbjudna gäster.

Gunnebo orangeri. Akvarell av J.F. Weinberg.

Vi har under utgrävningarna funnit delar av orangeriets grundmurar, skärvor av porslin, fajans, tegel glas och diverse järndetaljer. Det är en häftig känsla att frilägga historiska byggnadsrester. Jag tänker på hur stenarbetarna vid Gunnebo under sent 1700-tal släpat, huggit och passat in dessa grundstenar. Med yrkesskicklighet byggd på mångårig erfarenhet och efter arkitekt Carlbergs anvisningar har stenfundamenten vuxit fram och dimensionerats för att bära byggnadens laster.

Sakletande utgrävare. Arkeologistuderande Anna Sörman-Johansson och utgrävningsledare arkeolog Göte Nilsson-Schönborg.

Det är en underlig känsla att ha historia på drygt 200 års avstånd, men ändå kunna ta på den. Några hundra kilo sten och en handfull porslinskross blir länken mellan det förflutna och nuet, men lika mycket ett spännande avstamp in i framtiden.

Jag tillhör en ständigt växande skara engagerade personer som hoppas på ett återuppförande av Gunnebos orangeri. Vi är nu i en kunskapsuppbyggande fas i vilken den arkeologiska förundersökningen bidragit med värdefull information utöver de originalritningar, skisser, brev och andra historiska dokument vi i dag förfogar över. Så fortsätter vi återskapa en av Europas vackraste och mest fascinerande lantegendomar.

Ta väl hand om er,
Stefan Karlberg

Bäst just nu: Att motionslöpa utomhus.