Välkommen till lantgården för att se våra smådjur!
I den historiska herrgårdsmiljön Gunnebo var lantgården med dess djur en viktig förutsättning. Idag vårdas kulturlandskapet av inhyrda betesdjur, ridskolehästar och med man- och kvinnokraft genom bland annat lieslåtter.
Lantgårdsmiljön innehåller en ridskola och i tillägg till ridskolans hästar finns här även en samling smådjur som beskrivs närmare nedan. Lantgårdsbyggnaderna inrymmer också en trädgårdsmästarutbildning, snickeri och måleri samt förråd. Centralt i lantgården står den gyllengula mangelboden som kan hyras för barnkalas.
Ridskolehästarna, smådjuren och de inhyrda betesdjuren i landskapet påminner om den levande miljö som Gunnebo var på 1700-talet. Dåtidens lantgård låg på samma plats som idag. Boskapen betade Gunnebos marker och höll odlingslandskapet öppet. Djuren flyttades runt i hagarna beroende på tillgång av bete precis som idag.
En besättning på 11 kor anländer i våras till västra hängnet. De kommer att bo hos oss fram till hösten när gräset slutat växa. Korna kommer från Emma och Claes-Erik på Naturgården (KRAV-gård) och är en blandning av raserna Simmental/Hereford. Rasen är mycket lugn och fin och har vana att röra sig i områden där det går människor.
Varför bete? Kort kan man säga att det gynnar biologisk mångfald. För att skapa örtrika ängar och hagar behöver gräset betas. Då får mer långsamma växter möjlighet att gå i blom, vilket i sin tur gynnar pollinerande insekter (fjärilar, humlor, vildbin m m). Flera rödlistade arter t ex. rosettbladsväxter är helt beroende av att det snabbväxande gräset betas ned. Kornas klövtramp skapar också nya etableringsplatser för fröer som sprids. Det blir även kospillning som många insekter och svampar gynnas av. Ju större biologisk mångfald ju robustare ekosystem får vi som klarar av att återhämta sig om det skulle ske plötsliga förändringar i klimatet. Detta är samstämmigt med flera av Sveriges miljömål. På Gunnebo finns skog- och hagmark, slåtterängar, gammal åkermark och strandängar som ska skötas med bete och lieslåtter.
Hedemorahönan eller Gallus gallus domesticus, som den heter på latin, är en svensk lantrashöna från Dalarna. Den kännetecknas av sin täta fjäderskrud som gör att den tål kyla bra. De kallas ibland även för ”byxhöns”. Det eftersom framförallt tupparna, får en så pass tät fjäderdräkt runt sina ben att de liknar ett par korta duniga byxor.
På Gunnebo har vi fått nya vänner i form av blå ankor som bor vid lantgårdens damm. Den svenska blå ankan är en lantras. Är man en lantrasanka så betyder det att man har bott i Sverige vädigt länge. Den blå ankan har dessutom trivts allra bäst på Sveriges västkust. I slutet av 1960-talet fanns det inte så många blå ankor i Sverige. Som tur är bestämde man sig för att hjälpa dem och idag är ankorna många fler igen! Trots namnet är ankan inte alltid blå. Den kan också vara vit, pärlgrå, blå och svart.
Våra kaniner heter Sigrid, Svea, Lilly och Svala. De kallas även Gotlandskaniner. Gotlandskaninen är en nära släkting till lantraskaninen som fanns i Sverige för länge sedan. Sigrid, Svea, Lilly och Svala är som alla Gotlandskaniner glada och nyfikna. De går gärna på upptäcktsfärd i sitt lilla kaninhus. Förr i tiden hände det att man kallade kaninerna för ”kohare”. Det gjorde man eftersom kaninerna och korna bodde tillsammans. Kaninerna fick då äta av den mat som kossorna tappade på marken.
Lantgården är en arbetsplats där maskiner och trafik förekommer dagligen. Vänligen håll era barn under uppsikt. Respektera djuren, var försiktiga så att de inte blir skrämda och mata dem inte. Tack!